Ja, jag älskar min ponny. Ja, jag menar det. Nej, jag ljuger inte. Ja.

Tränade dressyr för Ulla idag, och igår stod skruttponniehesten för att ha liite tempo tills idag. Han börjar bli lite Eddie goes trött 25-årig ridskoleponny. Ja ni vet, driva varje steg, öronen vippar från sida till sida och han är allämnt seg och tråkig! :O Ojdå, det var första gången ni hörde det va? :)

Men ivarje fall, ibörjan sög allt, han fattade galopp segt, kunde inte hålla galoppen, stretade med huvudet, segade ihop totalt och hade ingen framåtbjudning alls, men då gick vi ner i skritt och sedan skrittade jag på stora volten vid C och krävde att han skulle ge sig. Jag ledde med innertygeln så att han var riktigt böjd, inte ställd, böjd, och drev på och böjde med inner och ytterskänkel. Sedan gjorde jag det flera varv åt båda hållen och tillslut så släppte det.

Eddien i vintras, tjock, pälsig och nöjd med tillvaron!

Han var hur fin som helst, visserligen var han grymt förbannad men j*vlar så han gick. När jag sedan skulle fatta galopp och höll kvar formen på honom gick han upp i en riktigt snygg om än oplanerad piaff, så då var det bara släppa efter lite på tyglarna och driva. Sen när vi galopperade gjorde vi två jättefina galoppombyten, duttiga ponnin! <3
Nu ska vi planera en tävling, han måste ju visa upp sig kusen, inte kan han bara gå och vara fin och duktig på stallplan heller. :) Nej nej, absolut inte. :P

/Sofia :)